Mamma hade blivit lovad att få vara kvar på avdelningen tills sista strålningen och därefter så skulle ställning tas. Döm om allas vår förvåning då hon ska flyttas till Dalens sjukhus ( finns många olika avdelningar… bla långvård mm ) på måndag, och därifrån ska hon åka själv till Södersjukhuset för dom sista 4-5 strålningarna. Vad håller sjukhuset på med. Vi anhöriga får inte reda på någonting och hade inte mamma varit så klar i huvudet och sagt det själv så vet inte jag…..Jag pratade med mamma nyss…hon har tyvärr blivit lite virrig av all medicin dom puttar i henne. Läkarna hade sagt att hon ska stanna två veckor på nya stället, det är för hennes eget bästa, då det tydligen blir ännu jobbigare efter att strålningen upphört. Men vad i Helv….händer sedan… ska dom bara strunta i mamma. Vi måste väl för Guds skull få reda på om tumören försvunnit helt eller om dom ska börja med något annat. Håller den jävla tummen så hårt och önskar så att ”skiten” inte ska ha spridit sig och att ”det” är borta. Varför kan inte ansvarige läkare höra av sig till oss anhöriga. Alla våra telefonnr finns hos dom och mina bröder är uppe så mycket dom bara kan. I dag ska både lille- och store brorsan åka upp för att se om det kan finnas någon ansvarig läkare eller syster dom kan prata med och få höra varför detta beslut är taget…Att flytta mamma nu trots att hon blivit lovad. Själv tror mamma att det är för kostsamt att ha kvar henne på avdelningen för cancersjuka och säger att det är för hennes eget bästa…Min mamma är inte Dum…hon förstår nog mer än vad läkarna tror…..Inte meningen att klaga på sjukvården men den mänskliga faktorn finns även där… Besluten kan vara Felaktiga……Stanna upp…Lyssna på både patient och anhöriga…
Kramizar till alla som bryr sig…
Faan…trodde det skulle bli lite lättare när mamma var på sjukhuset, men hon blir bara sämre. Nu har hon fått urinvägsinflammation, samt kräks mycket. Hon orkar knappt prata. utan nu är det mest sluddrigt. Ville inte ha besök i dag ( brorsorna besöker så gott som dagligen )I dag orkade hon inte ens gå själv till strålbehandlingen utan fick köras dit i sjukhussängen. Min mamma har alltid tagit hand om andra och även jobbat inom vården så hon avskyr att bli en börda för andra. Hon har fortfarande lite svårt att erkänna att hon ska be om hjälp för att hon verkligen behöver det. Jag ska slå en pling till sjukhuset nu för att höra om hon orkar säga några ord. Lillkillen är verkligen orolig för sin mormor och vi alla vill att hon ska bli frisk snart. Hoppas att det vänder snart… Vi håller tummarna.
Gott Slut och Gott Nytt….
2009 ska bli ett sjuhel… bra år( det har vi bestämt)
Kramizar på er.
Mamma blir kvar ändå tills strålbehandlingen är klar, nu är det ”bara” 10 ggr kvar. Det bestämdes på läkarmässa att hon skulle stanna kvar. Jag tror att hon tycker det är skönt att få ligga på sjukhuset för nu är hon inte i en rolig kondition. Ibland så hör man man knappt vad hon säger för det är verkligen sluddrigt. Hon ligger nästan hela dagarna med sina sondpåsar ( två st )En syster hade rekomenderat tre påsar. Mamma hade bara tittat på henne och sagt ..Skulle inte tro det….Vi vet att det bara kommer att bli värre och att vi har en jobbig tid framför oss. Men om mamma kämpar på så är vi där med henne. Häromdagen så hade hon fått i sig tre matskedar soppa och då var hon föga stolt, men mest så är det ingenting. Man hör verkligen ibland att hon inte vill längre …då peppar vi henne av bara hel…så att hon kommer igen. Nu när jag vet att hon kommer att ligga kvar under hela behandlingstiden så försöker jag nog att åka upp till henne då hon är på hemmaplan. Vi ska inte ge upp hur jäkligt det ens känns. Vi älskar vår mamma och ska stötta henne i vått och torrt.
Kramizar till er alla
I går hade mamma en väninna hos sig och då fick mamma faktiskt koppla av lite. När hennes väninna hade gått hem så blev mamma illamående och kräktes en massa…man kan verkligen kalla det en massa för upp kom även sondslangen…tänk själv…spy upp en halv meter slang. Nä fy… Vad vidrigt… Som tur är så är permisen slut i dag och lillebrorsan skjutsade in henne till sjukhuset. Jag pratade med mamma vid tre tiden och då fick hon bara lite vatten, sedan ska dom börja sondmata henne igen med endast 50ml i taget. Får verkligen hoppas att hon inte gått ner i vikt. Det är verkligen upp och ner….Ena dagen så kan hon tom skämta och nästa dag så hör man verkligen hur ledsen hon är. Hon har sagt att om hon visste hur hon skulle må då hade hon velat strunta i strålbehandlingen, men samtidigt så skulle hon ju inte vetat hur hon skulle mått utan den eller om det skulle bli ännu mera smärtor. Nu har hon i alla fall strålats över halva tiden så vi får verkligen hoppas att hela ”skiten” är borta när det är klart.
Ha en riktigt God Fortsättning ( och hoppas ni alla haft en bra Jul )
Kramizar
Pratar med mamma minst två gånger per dag. Större delen av hennes dygn går åt att få i sig näring via sonden ( två påsar per dag= c.a 11-12 timmar )Hon har försökt med annat men det går dåligt. Allt smakar likadant. Hon skulle pröva med drickyougurt i dag, hoppas verkligen den smakade någorlunda. Hoppas verkligen hon inte gått ner ett enda gram till…Hon är ledsen när man pratar med henne , man hör verkligen att hon vill att det ska vara klart nu och att hon ska få bli frisk. I bland så har hon nästan gett upp, men som hon brukar säga…Jag kommer igen. Vi håller tummarna och tar en dag i sänder. I morgon ska hon tillbaka till avdelningen. Samtidigt som hon tyckte det var skönt att vara hemma så tror jag ändå att hon tycker det ska bli skönt att komma tillbaka till sjukhuset, för hon vet att dom tar god hand om henne. Tänk nästa Jul…Då ska vi äta skinkmackor tillsammans.
Ha en fortsatt trevlig jul.
Kramizar till er alla
Efter strålning och simulatorn som betydde att dom gjorde en ny mask samt att mamma nu är inne i fas 2 så ville hon faktiskt åka hem idag. Hon fick permis och ska vara tillbaka på avdelningen på annandagen. Hon ville själv åka hem för hon tyckte det skulle vara mycket skönare att vara på hemma plan. Både lille och storebrorsan ska titta över till henne för att se att hon har det bra. Mamma längtar efter en skinksmörgås, tyvärr så kan hon inte få i sig en , men längtar gör hon…Hon får tyvärr fortfarande endast i sig näring via sonden samt lite extra näringsdrycker ( börjar bli tjatigt…)men hon försöker hålla humöret uppe så bra det bara går. Vi hade lilla julafton i söndags då lillkillen kom. ( bara nyttiga julklappar, kläder mm )I dag skulle han vidare till sin pappa, men kommer tillbaka till oss på lördag( blev lite hattigt i år…)Snart kommer även födelsedagar, först Daniel ( mellansonen i Japan) som fyller 26 år sedan lillkillen ( är inte så liten längre)som fyller 12 år. Min man och jag ska bara rå om varandra på Julafton ( vi förlovade oss på julafton för tre år sedan ). Jag ska skänka tankar till alla Ensamma under Julen.
Jag vill önska Er alla En riktigt God Jul och hoppas ni får må bra. Ta hand om varandra
Kramizar
Mamma är kvar på sjukhuset. Matningen via sonden ( 1 påse ) tar 5-6 timmar innan hon fått i sig allt. Men hurra…1 kilo har hon gått upp (ner 5 kilo sedan oktober). På tisdag ska hon läggas i en simulator så hon får se allt med egna ögon. Lillebrorsan var med mamma på strålningen i dag och skällde faktiskt på läkarna och sa att då hon går upp i vikt när hon ligger på sjukhus och går ner direkt när hon är hemma så får dom behålla henne, helst även över Jul. På mamma låter det som om hon faktiskt vill ligga inne själv, hon känner att hon är på rätt ställe. Det är så jobbigt att ibland prata med henne då man hör hur dålig hon är, kan knappt prata då hon är så torr i munnen. Nu har dom börjat spraya in en slags oljeblandling i munnen som ska göra det lättare att svälja. Faktiskt så har det hjälp lite då oljan mjukar upp blåserna. Jag tycker det är skönt att veta att hon är på rätt plats, men ändå jobbigt att inte kunna vara där hos henne. Vi pratar i alla fall minst 1 gång per dag. Jag håller som vanligt tummarna.
Sköt om er och var rädda om varandra.
Kramizar till er alla
Pratade med mamma nyss, haft sin väninna med sig på sjukhuset och dom var nyss hemkomna för att packa lite saker och åka tillbaka direkt till sjukhuset, Läkarna beslutade att mamma ska läggas in igen då hon inte går upp i vikt som hon borde. Några dagar har dom sagt , vi får väl se hur det blir med det. SÅ jäv…skönt att veta att hon finns på rätt plats så jag slipper vara mer orolig när jag sitter nästan 70 mil från henne.
En sten föll från mitt bröst nu , nu slipper jag tänka på hur hon skulle klara sig själv hemma….Phu vilken lättnad ( hördes även på hennes röst att hon tyckte det skulle bli skönt att bli inlagd)Hoppas nu bara dom får ordning på hennes sondmatning så att hon får behålla lite.
Love you mum
Kramizar
Läskigt att ligga i sängen och känna hur sängen börjar skaka ( vi har en tung järnsäng). Vi bor ändå ett antal mil bort där jordbävningen inträffade, tänk ända till Danmark så kändes det. Min man var på nedervåningen( vi har ett litet hus) i badrummet och han hörde bara en smäll, trodde katterna höll på med något bus. Jag säger bara det…Obehagligt värre. Hörde på nyheterna nyss att även Göteborg känt av skalvet. Usch…vad är vår värld på väg. Lillkillen ringde innan skolan ( är hos sin pappa denna vecka) och frågade om jag också känt något. Tror att alla blev/är lite oroliga. Jag ska ta en kopp kaffe nu och lyssna vidare på nyheterna.
p.s mamma ringde nyss innan sjukhusbesöket för att höra att allt var bra med oss då hon hört om skalvet…trots att hon har det så kämpigt själv så orkar hon ändå bry sig om andra… d.s . ( Alla ska få ha den känslan…att ha någon som bryr sig …)
Må så gott
Kramizar
december 16th,2008
Uncategorized |
1 Comment
Nyss pratat med mamma. Hon hade sänkt farten på sondmatningen och hade nu fått i sig 1/2 påse på 1. 1/2 timme. Gått ner ytterligare 1 kilo sedan förra måndagen så nu FÅR hon inte gå ner mer i vikt då hon nått ”gränsvikten”. Magsäcken har krymt väldigt fort så allt som hon får i sig via sonden rinner ut lika fort. Läkarna vill nog snart lägga in henne igen då hon inte ens kan få i sig tillräckligt med näring via sonden. När man pratar med henne så hör man hur jobbigt hon har.(trots att hon försöker hålla humöret uppe) Jag håller tummarna att hon ska orka hela vägen och inte ge upp( brukar inte det…)men hur lätt är det i alla lägen att hålla huvudet över ytan.
I love you mum.
Kramizar till alla
