Cancer är ett H……

Alla Goda Ting…

Alla behöver en vän…

En blomma till alla som bryr sig…

Massor av kramizar

Lättare att sova…

Känns nu lite lättare att sova då vi fått beskedet att Tumören är borta och mamma har blivit mycket ”pratigare”. Visst är det fortfarande jobbigt och kämpigt då det verkligen är nu det gäller att få henne att komma tillbaka så fort som möjligt. Vi måste få henne att äta. Hon hade gått ner ytterligare 1 kilo, så nu är det sammanlagt -9 kilo sedan november. Mamma verkar mycket gladare sedan beskedet. Om ni bara visste vad skönt det är att kunna prata med henne nu och att rösten nästan kommit tillbaka helt( lite heshet finns kvar) trots att hon både har ny sond i näsan samt kateteern i armen. Kräks gör hon fortfarande ibland och det som är lite oroväckande är ju att hon inte får i sig tillräckligt med Mat, hon tycker fortfarande att allt smakar ”Träflisor” och har fortfarande svårt att svälja. Vi håller tummarna och kämpar på olika håll att hon ska börja gå upp i vikt och få tillbaka sina krafter…Det är först då man riktigt kan slappna av. Det verkar i alla fall gå åt rätt håll…Skööönt tycker vi alla.

Ha det så bra och sköt om er.

Kramizar till alla som behöver.

Till en person som hjälpt mig mycket …

Glädjande besked…

Nyss pratade jag med lillebrorsan, dom hade fått kommit in tidigare till läkarna.  Det som läkaren hade gjort var att känna på halsen och lyst ner i halsen för att se om det var sårigt eller någon spår av tumören…Borta…ingen röntgen men tydligen så är tumören puts väck…. För två dagar sedan så var halsen som ett stort sår…men ingen är ju gladare än jag. Hoppas nu bara att hon börjar äta. Ny tjockare sond fick hon insatt i näsan då det tydligen inte räcker med att få näringsdropp via katetern i armen. Jag är lite tveksam då det bollats så mycket fram och tillbaka mellan sjukhusen och ingen tycker/säger lika. Jag hoppas vid en högre makt att läkarna har rätt och att ”Skiten” nu verkligen är borta och stannar där. Jag håller nu tummarna på att mamma ska få sin livsvilja tillbaka och bli bra…bättre…och tills sist få komma hem. Bara hon börjar Äta Mat så……

Många kramar till alla som behöver…från en Glad Dotter

Fick detta av en underbar vän…som i svåra stunder tänker på andra

Håll lågan brinnande!

Kära vän!

Allt jag ber om är att Du håller detta mail i cirkulation. Även om du skickar det

till bara en person så håller du lågan brinnande.

Detta görs till minne av alla som drabbats av cancer.

Ett ljus förlorar inget genom att tända ett annat ljus.

Låt detta ljus brinna!

Det enda vi ber om är att Du skickar ljuset vidare! Tack! 

Tags: skicka vidare //

Hemma igen…

Ja, nu är jag hemma igen efter veckan hos mamma. Jag kom sent till Stockholm förra måndagen så först på tisdagen besökte jag mamma. När jag kom in på hennes rum så fick jag en chock…så gammal hon blivit och så mager var min första tanke. Sonden i näsan satt kvar trots att den bara ställt till med ellände sedan hon första gången kräktes upp den och dom satte i en ny. Jag var med mamma till södersjukhuset till tandhygenisten och jag fick köra henne i rullstol till avdelningen. Efteråt när vi kommit tillbaka till det sjukhus där mamma”bor” så mådde hon jättedåligt, dom kom på att hon inte ens fått sin morgonmedicin samt att hon inte fått i sig någon näring alls. ( vi hade varit borta från kl. 08.00 – 12.00 )Det var jätte jobbigt att se mamma i det skicket. Jag var hos mamma denna första dag i 8 timmar. ( tur att jag hade min bok, för mamma sov mest hela tiden).  Jag satt hos mamma 6 timmar på onsdagen, hon försökte äta lite men det blev ungefär 2-3 knappa matskedar, sedan mosade hon bara runt maten på tallriken så att det såg ut som hon ätit mer än hon gjort. ( det förklarades för mig att hon jämställdes med en anorektiker ), samt att all mat smakar likadant…träbitar ? ( enligt mamma ). Innan jag åkte hem ( bor i mammas lägenhet) så kom sköterskan in och talade om att mamma skulle till Södersjukhuset på torsdag efterm. hon skulle få en sk. pick line insatt på armen så att hon skulle slippa bli sönderstucken vid provtagningar mm. Pick Line är en slags kateter som sätts in under huden ( väldigt sterilt ingrepp då dom måste in under huden ) och där kan man få medicin, ta prover samt få näringsdropp. Väl tillbaka på avdelningen efter torsdagens prövning så fick mamma morfin ( egen slang för det också) och sitt näringsdropp ( ljusgul sörja som luktar välling )Hon kräktes på natten, men på morgonen när jag kom så hade sonden i näsan äntligen tagits ut, dom fick nämligen spruta in näring med en liten spruta då det blivit stopp igen och saken hör att mamma hade gått ner två kilo på en vecka så därför bestämdes det från Södersjukhuset att hon skulle få en Pick Line insatt. Sköööönt då kanske vikten vänder och hon börjar äta lite mer så att hennes ork kan komma tillbaka. Så fort morfinet går ur kroppen så har hon en sådan förj….värk och kan  inte svälja, men hon kämpar på och försöker verkligen svälja sin medicin trots smärtan. Dagarna som gick varierade i värk och humör. Vissa dagar så sov hon hela tiden , sedan kunde det vara någon dag då vi promenerade lite ute i korridoren och hon skämtade till och med. I måndags morse så följde jag med ännu en gång till tandhygenisten…så sårig i halsen och muntorrheten blir bara värre. Sidan där tumören satt och där hon strålats är svullen, man både ser och känner en knöl. Vi håller tummarna så hårt att det bara är en svullnad efter behandlingen.  Det var inte så roligt att åka hem igår men det blev många kramar och pussar. Jag pratade med mamma nu i kväll och dom har tagit bort morfinsprutorna så att hon i stället får långtidsverkande morfintabletter tre gånger om dagen + sitt morfin plåster. Mamma var nog glad att jag varit hos henne hela veckan och suttit så många timmar varje dag. (var ju faktiskt därför jag åkte till Stockholm )

I MORGON ÄR DET D-DAGEN…Då ska mina bröder följa med mamma till Karolinska sjukhuset för röntgen av halsen mm, det ska hållas läkarkonferens och mamma och mina bröder ska få träffa två proffessorer samt förhoppningsvis få reda på om ”skiten” försvunnit eller i alla fall minskat. Mamma har redan klargjort för oss om DET inte skulle vara borta så tänker hon inte utsätta sig för detta rena Helv…en gång till, då struntar hon i att ens försöka. En del av mig förstår henne, men jag vill ju inte att hon ska ge upp. Frågan är bara om hon skulle orka gå igenom detta en gång till…det har varit så jobbigt att se henne må så dåligt och ha all denna fruktansvärda värk.

Jag håller tummarna och ber till en högre makt att vi ska få lite ro i kroppen nu och i våra liv….och att allt ska gå bra, det har varit alldeles för mycket nu och tårarna kommer titt som tätt. Jag känner mig helt slut men HÅLLER TUMMARNA…

Tack alla som stöttar och stöttat mig och vår familj i detta lilla Helv…när även ni har haft det svårt. Om ni orkat läsa allt detta så Tack och många kramar till alla som beöver.

Åker i morgon…

Ska bli så skönt att åka i morgon, tåget går på eftermiddagen.  På tisdag får jag räffa mamma. Har tagit det lugnt i dag, endast varit på innebandy då lillkillen hade match. Några mål puttade han in och dom vann med 5-4. Lillkille säger jag, nog för att han är rätt smal o liten men han fyller 12 år på onsdag. Vi får fira honom när jag kommer hem så han får faktiskt ha ”två” födelsedagar. Jag kommer inte att skriva när jag är i Stockholm, men lovar att berätta så fort jag kommer hem igen. Skickar en mängd kramizar till alla som behöver ( Lena får en extra ) Må så gott alla så hörs vi om drygt 1 vecka.

Vad håller jag på med….?

Ja det kan man ju undra…Jag måste försöka hålla mig ovanför vattenytan för allas skull. I torsdags kväll blev det antagligen för mycket för min kropp. Jag kunde knappt sova, fick ta hjärtmedicin. Trycket över bröstet fortsatte i morse och pulsen rusade iväg ( har normalt en låg puls på 45-48 )i halsgropen….Andas lugnt tänkte jag för mig själv. Efter samtal med läkargruppen samt sjukvårdsrådgivningen så tyckte dom att jag skulle åka in och kolla så det inte var en hjärtinfarkt. Fick komma in direkt på Akuten och blodprover och EKG togs. Efter ett antal timmar så kom läkaren och jag fick det svar som jag redan trott…proverna bra, men troligtvis liten kärlkramp. Till saken hör att jag snart ska på utredning för att se om det finns några kärl som är igentäppta. Kärlkramp brukar inte synas på EKG och är svårare att upptäcka på kvinnor. Jag tror att allt runt omkring spelar stor roll, tänker mycket på mamma och även en del andra saker så det är väl inte så konstigt att kroppen strejkar och det blir som ångest. Jag ska nu försöka få pulsen i halsen att också gå och lägga sig så kanske vi kan samsas om kudden.

Mamma har inte fått reda på att jag varit på sjukhuset i dag, hon har redan Fullt Upp med allt så hon behöver inget mer ”skit” för tillfället. Nu ska hon bli frisk Och jag lovar att ta hand om mig själv också. Min man och min lillkille är så underbara (och väldigt oroliga). Dom hade köpt ett stort lila blockljus som välkommen hem present ( det var inte illa …när man inte varit borta så länge) Supergullig av dom och jag blev jätteglad. 

Sov Gott alla därute

Kramizar till alla som behöver…

Man blir ju tokig…

Hur mycket ska man tåla…Ringde avdelningen där mamma är inlagd då hon  inte svarat i sin telefon på många timmar. Får till svars att hon sitter på Huddinge Akut….Vaa!  Ingen kunde eller hade tid att sätta in sonden utom Huddinge, men då måse det gå via Akuten…Men för i hel….sjuktransport till detta sjukhus och där får mamma sitta Ensam i minst 5 timmar. Hon ringde när hon kommit tillbaka till avdelningen men var för trött att prata, dessutom så var sondslangen för kort och det skulle dom ”fixa” till i dag. Jag blev förb…men mamma sa bara att det är jättesvårt att sätta sond och dom var tre st som kollade kameran så sonden kom rätt….bla..bla…bla… Men Hallo…jag tror väl inte att det bara är mamma som någonsin fått en sond.  Dessutom så vet vi inte om dom snart kommer att skicka hem henne då hon Äntligen fått sonden igen, då behöver ju inte sjukhuset bry sig så mycket för dom vet att hon får i sig näring. ( Om den inte kommer upp igen…)Jag vet inte vad jag ska tro eller tänka snart. Litar snart inte på sjukvåden trots att dom bara gör sitt jobb…..

Stormen Viner utanför fönstret och det är  0 gradigt så tofflor och tjocktröja på för det är nästan lika kallt i huset som ute…Burr !

Ska ta mig en kopp te och varva ner, nästan ingen sömn i natt…var faktiskt tvungen att ta en Nitromex ( då jag trodde hjärtat skulle hoppa ur kroppen ) så att jag fick några timmars sömn innan jag skulle väcka lillkillen och skjutsa honom till skolan.

Må så gott

Kramizar till alla som behöver…