Kramizar från mig.

Kramizar

Jag pratar med mamma varje dag, hon har nog inte riktigt landat än att det är hon som har cancer. Hon verkar så lugn…men hon säger att hon litar på sjukvården, att det är dom som bestämmer och säkert vet vad som komma skall. Hon börjar med strålbehandlingen den 24 november så nu är det snart dax.  Mina bröder får visa vad dom går för nu då jag inte är där. Nu är hon ”ledig” från alla prover mm, tills tisdag då det är dax för nya sjukhusbesök. Vår mamma är en riktig envis mamma…hon VILL och SKA orka allt och lite till, men tyvärr så kommer verkligheten i kapp en dag. Nu har den gjort det hos oss. Vi människor är nog mycket starkare än vi egentligen tror, det är nog bara andra som kan trycka ner en….Men till mig själv, mamma och alla andra som Lyckats…vill jag bara säga. Vi kommer alltid igen och då…. Mycket starkare.

Kramizar till er alla.

p.s. nu ska jag skriva en barnbok d.s 

Må så gott/ Kramizar

Jag säger bara Kram till alla som bryr sig.

Nu ska vi kämpa för att få fira Mors Dag…

Många kramar

Har precis pratat med mamma nyss hemkommen från sjukhuset. Hon verkade inte lika lessen som i går, trots att det säkert finns mycket sorg därinne. På måndag ska hon dra ut en tand då det kan vara farligt att stråla där… det kan tydligen bli ett stort hål som kan sjunka in om den får sitta kvar. Fick reda på att även friska sidan om halsen ska strålas…Varför ? Läkarna kanske ändå inte riktigt vet vad dom talar om. Man blir ju lite fundersam. Nu ska hon i alla fall få vila över helgen och försöka tänka på något annat …Eller hur , hur lätt kan det va.

Trevlig Helg och tack för mig…Hej

Jag heter Lena bor i Höllviken/skåne sedan juni -07. Lite om min familj: Jag har tre söner 32, 25, 11 år, jag är nygift sedan i somras med Conny och  min lillkille bor hos oss varannan vecka. Min mellersta son bor/pluggar i Japan sedan några år tillbaka (jag längtar efter honom)och min största son har flyttat ihop med sin fästmö i Värmland.  Guud vad jag älskar mina söner      

Nu vill jag som så många andra dela med mig av ”DET” stora skitordet Cancer. Vi har säkert alla blivit drabbade någongång om inte själva så i vår närhet. Just nu kan jag knappt andas utan att höra ordet, vad jag än gör så finns det där. Cancer vad är det egentligen för jävla ord… ja inte är väl kräfta bättre. Jag är arg förbannad men det är inte jag som fått skiten, men  jag är en anhörig och drabbas väl lika mycket. Min eller vår mamma ( har två bröder ) har precis fått diagnosen Toncillcancer( cancer bakom halsmandlarna ), vi ska ändå vara tacksamma heter det då denna typ av tumörer är känsliga mot strålning så i dagsläget behövs inga cellgifter. Vad skönt tycker säkert många nu då cellgifter är ett rent h-vete, men till saken är att vår mamma är 75 år hjärtsjuk och ska strålas 5ggr/veckan i 7 veckor med början  den 24 november. Vår mamma Ingrid är en kämpe, har allltid varit , gnäller aldrig hur ont hon än har, men NU börjar vår kämpe vekna , hon är lessen och tacka för det …vem faan skulle vara glad i detta läge. Mina bröder bor nära henne, själv bor jag då tyvärr c:a 65 mil bort ungefär. Just nu känns det förjä…då jag vill vara nära henne. Ska i alla fall försöka glida upp i början på december för att stötta på plats. I går var hon till Södersjukhuset och fick näringsdrycker, scheman mm. Läkaren var inte direkt finkänslig utan talade om att det var en fruktansvärd jobbig tid som väntade, hur hon skulle komma att må efter ett tag, men om hon skulle bli för dålig eller inte äta ( kan bli jobbigt då blåser kan uppkomma i munnen ) så läggs hon in och sondmatas… I dag är hon på sjukhuset för att hennes ”strålmask” ska göras. En sådan mask ser ut ungefär som spidermans mask…strålningen måste komma på rätt plats så att inga andra friska delar skadas. Min mamma måste kämpa på för till försommaren ska hon bli gammelmormor. Min stora son  ska bli pappa och jag farmor så det måste hon få uppleva. Nu ska man inte måla faan på väggen men visst tänker man på om hon ska orka. Jag vet att det är vi i omgivningen som måste vara starka men varför är jag då så lessen och tänker så förbannat… Mamma vi älskar dig så mycket.

Kram till er alla