Jobbigt…!
Hemkommen igen från Stockholm. Det var härligt att få krama om mamma. Egentligen skulle hon inte få komma hem då hon troligtvis hade fått en liten liten hjärnblödning, men då läkarna visste att jag skulle komma så fick hon åka hem på egen risk. Tycker ändå att mamma varit rätt så pigg om man nu tänker på omständigheterna ( hon vill inte visa hur dåligt hon egentligen mår) I lördags så klippte jag mamma och sminkade henne( hon blev så fin ) lite innan vi alla gick och åt på Kinarestaurang. Det var verkligen trevligt och jag vet att hon uppskattade detta. Vi tror att mamma vet om att det kanske inte finns så lång tid kvar men hon håller fortfarande masken trots att vi kan läsa mellan raderna. Hon har fått larm inkopplat och dom kommer från hemsjukvården var tredje dag för att byta morfinplåster. Hon har ett dubbelt så starkt plåster samt en massa morfintabletter varje dag så visst hör och ser man att hon är påverkad. Hon kräktes i går innan vi skulle åka hem och jag tror aldrig att hon kramat vare sig mig eller David ( lillkillen)så hårt eller länge, hon sa även att hon inte skulle gråta nu utan senare. ( inte likt min mamma). Min största son( 1:a barnbarnet…speciell kontakt med sin mormor) skulle egentligen varit med i lördags men det gick tyvärr inte så när han pratade med sin mormor så sa han att han och flickvännen skulle hälsa på henne när bebisen var född ( i början på juni). Mamma svarade att det var alldeles försent så nu ska dom komma i april. Jag har ett silver smycke som det det står Hope på…mamma tittade på det och sa att allt hopp är ute. Visst vet hon …
Jag pratade med mamma för en liten stund sedan….hon har kräkts många gånger i dag och haft en orolig natt( hon skojade och sa att det var nog för att vi åkt hem). Mamma och jag har alltid haft en bra relation trots småbråk, tjafs och annat så har vi alltid varit raka mot varandra och rett ut problemen så fort som möjligt då ingen av oss är långsinta.. Jag VET att mamma skulle vilja ha mig nära sig nu… Hon är orolig trots att hon tyvärr inte vill säga det högt i daxläget. Det var jobbigt att åka ifrån henne och veta att man ska vara nästan 70 mil därifrån. Min lillebror som bor nära åker bort en vecka och det sa jag till mamma så hon kan inte bara ringa honom om det blir värre. Trots hjälp från goa vänner/grannar och sjukhuset så kanske hon inte kan vara hemma så mycket längre. Jag förstår så väl att hon inte vill ligga på sjukhuset utan att det känns bättre i hemmets lugna vrå…men vi får ta en dag i sänder…
Tror att det finns en speciell telepati mellan mamma och mig….Då hon inte sovit bra och haft en orolig natt så har jag också haft det ( hänt tre gånger nu).Mamma kan skoja mitt i allt…. och sa att hon inte skulle spöka för mig men hon skulle vara min ÄNGEL….
Det känns så jävla orättvist…men Vem har sagt att Livet är rättvist…
Jag Älskar dig mamma och håller tummarna att vi ska kramas snart igen
Många kramar till alla som behöver…
Så fint skrivit. Kärleken mellan er känns och ödmjukheten. Sorgen finns där och samtidigt ser jag en glädje över att ni har varandra. Ni är i ett. Så mycket känslor och tankar…
Sänder varma kramar till er alla och var rädda om er
Tack vännen min…Jag har så mycket kärlek att ge…
Sänder goa kramar tillbaka
Kärlek är en fantastisk energi som kan uträtta storverk och magi…
Du är en enastående kvinna…
Många kramar till dig
Tack Ingrid för din underbara omtanke . Du är fantastiskt. Kärlek är en läkande länk….
Många kramar tillbaka.