2:a gången sonden kommer upp…

Nu har mamma kräkts upp sonden igen. Försökte prata lite med henne alldeles nyss men det går inte att höra vad hon säger, sedan försvinner hon bara…hon är så drogad med smärtlindring så jag vet inte vad. Hon orkar ens knappt sluddra utan ”viskar” fram något oförståligt. Jag vill bara gråta när jag hör henne, men måste i det läget försöka vara stark. Tårarna får rinna efter samtalet…Det kostar landstinget att sätta in sonder, men mamma kan väl för i hel….inte hjälpa om den kommer upp. Har dom satt ner den fel då eller ? Dom kommer i alla fall inte att sätta ner en sond i magen för det var inte helt riskfritt. Vi får vänta och se…men det är ju det som är så jäv…jobbigt….Vänta på vadå?  Att mamma blir sämre elle vad ? Jag mår pyton men försöker för allas skull att tänka lite positivt. Jag åker till Stockholm nästa söndag eller måndag, skitsamma om mamma ligger kvar på sjukhuset. Det finns tunnelbana och från mammas lägenhet så är det endast ett fåtal stationer till sjukhuset. Jag längtar så efter att få träffa henne , men är beredd att det kanske inte är min ”mamma” som ligger där. Jag är i alla fall glad att hon får vara kvar så länge som möjligt då det är en trygghet för både henne och oss barn.

Jag gör som jag brukar…Håller tummen så hårt jag bara kan. Nu måste jag försöka sträcka ryggen, då jag antagligen börjar få ryggskott…skit samma…

Må så gott alla därute.

Kramizar