Tankar…….

Kunde inte sova igår kväll, egentligen inte så ovanligt pga av nackvärken men i går var det hopplöst. Massor av tankar flög genom mitt huvud. Jag har varit med om en hel del saker i mitt liv, både roliga och tråkiga. Men det går inte att jämföras med alla barn som far illa. Jag har så svårt att förstå hur människor kan agera mot ett barn. När jag var 7-8 år så lekte jag och några till i en skog inte så långt hemifrån. en dag när vi var ute så kom det fram en man och frågade en massa saker…i mitt huvud dök det genast upp det som mamma o pappa hela tiden präntat in i oss barn…prata aldrig med främmande människor. Vi sprang det fortaste vi någonsin kunde, men en av oss blev kvar. Hon blev antastad av denne man för att hon stannade kvar för att prata. Vi andra hade sprungit det fortaste våra små ben någonsin burit oss hem till våra föräldrar och polis kom till platsen. Dom letade i timmar innan dom fann henne…Jag blir så arg och förbannad. Får man kastrera någon utan tillåtelse…Jag bara undrar… 

Våra föräldrar (inte alla) bruka vilja skydda sina barn för att man ibland inte ska få reda på sanningen. Det hände mig när jag var 8 år och inte fick läsa tidningen. Mamma och pappa försökte hela tiden gömma den för mig och jag förstod inte varför. Tyvärr så var dom ändå tvugna att berätta det hemska innan jag skulle få reda på det av nägon annan. En av mina bästisar som bodde långt uppåt landet hade lekt och klättrat upp på en stor timmerbil. Tyvärr så hade inte stockarna varit fastsatta på rätt sätt och alla föll över henne. Hon klämdes till döds. Stora rubriker i tidningen och på framsidan en stor bild på Timmerbilen. Jag bara stirrade på tidningen och sedan kom tårarna , trots att jag var så lten så kom tankarna…. Varför…? hade hon lekt på en timmerbil….Har fortfarande inte riktigt förstått varför…och ingen kan någonsin svara på det heller. Tänk att en del människor råkar ut för så mycket ( menar inte mig nu ) i sitt liv och ändå orkar gå vidare. Tror att vi människor behöver motgångar och uppleva mörker för att kunna blicka framåt och se ljuset. Jag har lärt mig mycket av en underbar tjej, hon har ett positivt tänkande och kan verkligen blicka framåt trots alla jäv…svårigheter hon haft. Hon är verklig och finns ibland oss.

Tänk vad skönt det ändå är att kunna tänka positivt mitt i röran som är. Trots svårigheter som att min svärfar gick bort i cancer i somras  och nu mamma som drabbats av skiten så har jag tak över huvudet , mat på bordet ( fast ibland får man trolla då ekonomin börjar svikta…blivit arbetslös…tur att man är duktig på att laga mat…)tre underbara söner och en mysig man. Jag ska bli farmor i sommar och vi ska se till att mamma blir frisk så jag har mycket att se fram emot. Man måste blicka framåt….och här ska positiva TANKAR tänkas.

Må så gott och ta hand om varandra

Kramizar