Hemma igen…

Ja nu är mamma hemma igen med morfinplåster på ryggen(långtisverkande…3 dagar) samt sond i näsan som hon ska sköta själv med matning 2ggr/dag. Läkarna hade sagt att om hon skulle få jobbigt med andningen…andningsstopp? så skulle hon ringa Ambulans direkt. Hur i all världen ringer man en ambulans om man håller på att kvävas då halsen svullnar igen och man kanske inte får fram ett ord. Mamma är envis och det kanske är en väldans tur nu, men någon hemsjukvård vill hon absolut inte ha. Vi kan ju inte tvinga henne, hon bestämmer själv så vi kan bara anpassa oss efter det hon vill. Fast det är jobbigt att veta att hon är hemma själv, även fast mina bröder tittar till henne samt att hon har en väldigt bra granne som även har nycklar. Jag pratade en snabbis med henne i kväll och hon lät verkligen dålig och trött och hade svårt att prata. Sonden i näsan ska sitta kvar under hela strålbehandlingen då hon ev. kanske blir inlagd igen. (hoppas nästan det)På måndag är det vägning igen och då får vi höra vad läkaren säger. Tänk …hur lätt är det att vara klar i huvudet och komma ihåg Insulinsprutan samt en hel mängd olika mediciner dagligen om man är drogad av morfin…då vill man nog sova…och åter sova. I bland känner jag att mamma är lite för envis…men som sagt i daxläget kanske det är det som gör att hon klarar detta. Jag skulle vilja krama henne nu. Håller tummarna att Hjärt/Lungröntgen ska visa bra svar.

Suss Gott

Kramizar