D-dagen

Ja, D-dagen var igår…strålningen hade gått bra och mamma verkade bara trött efter vårt samtal i går. I dag hade hon däremot kräkts efteråt precis när hon kommit hem. Hon har ju svårt att äta så det blir näringsdrycker för hela slanten. Jag tror att hon tycker det ska bli skönt att jag kommer upp nästa vecka. Hon hade t.om frågat på sjukhuset om jag fick följa med in. Dom svarade att även jag skulle bli väl omhändertagen och få sitta med personalen under hela strålningen. ( bakom glasruta) Personalen verkar vara väldigt gulliga och hjälpsamma. Först tyckte min mamma att jag inte skulle behöva följa med henne till sjukhuset den veckan som jag är i Stockholm, men jag har klargjort att det är därför som jag åker upp till henne… för att hjälpa henne och stötta så mycket det bara går. Jag älskar min mamma och vill att hon ska få må bra. Hon har alltid ställt upp för andra så nu får vi ställa upp för henne.

Nu ska kudden få sig en omgång…

Sov Gott

Kramizar