Sååå Jobbigt…

Mamma är mycket sämre, vi var till Stockholm i helgen för att hälsa på henne, det var en chock att se henne i detta tillstånd. Syrgas i näsan då syresättningen har sjunkit, mager och blek. Jag fick i alla falla pussa på henne och lämna en rosa blomma på Mors Dag. Lillkillen blev tårögd av att se sin mormor men ändå glad av att vara där. Hon är så virrig av all morfin. Nu är det extra stark styrka i plåstret på ryggen sam t tabletter och sprutor. Hon har även fått en vågmadrass som ska göra smärtorna i ryggen lite mindre. Liggsår…trodde jag inte man kunde få i dessa dagar då sjukhusen är så noga…Mamma har fått stora sår i baken och det var inte roligt att se. Hjärtat har tagit så mycket stryk av allt så frågan är hur länge hon ska orka kämpa på. Häromdagen så sa mamma till mig att jag skulle be till en högre makt att hon skulle få sluta på denna jord. Mamma som aldrig brukar ge upp…jag förstår henne . En sak om man vet att man ska bli bättre… mamma kommer aldrig att bli bättre… smärrtstillande är det som gäller…är det ett liv så vet jag inte…Det som är jobbigast är att vissa dagar så får man hopp för då låter hon så pigg för att nästa dag inte ens kunna prata. Vi håller våra tummar …jag hatar att se min mamma lida …och tro mig det gör hon verkligen nu. Jag Älskar dig Mamma.
Många kramar till alla som behöver