Varierande…
Jobbigt att mamma ska må som hon gör….det jobbigaste är nog att hon ena dagen låter så pigg och glad och så kan nästa vara ett sånt nederlag där hon har så ont och inte knappt kan prata. I dag är det en SÅN dag…hon kom knappt upp ur sängen och hela kroppen kändes konstig. I dag så var hon till ögonläkaren, men som tur var så följde en granne med henne och tur var väl det då det tog sin tid och hon mådde pyton. Hon har även fått väldigt ont i munnen igen och blåsor har kommit tillbaka. Hon äter penicillin för sin onda tå då det visade sig vara en stor inflammation. Hon ska äta en dunderkur på 3 veckor. Jag vill bara att mamma ska få orken tillbaka och må så gott det nu bara går. Man känner sig så maktlös.
Mitt i allt så finns lyckan… snart ska barnbarnet komma…ev. så blir det kjesarsnitt redan om tre veckor då den lilla inte har vänt sig, men det ska nog gå bra. Jag längtar så efter det lilla underverket. Hoppas verkligen vi kan åka till Värmland i sommar för att se den lilla.
Nu ska jag hålla tummarna…
Många kramar till alla som behöver.
Hej…
Hur underligt det än verkar,så är det de värsta prövningarna som får oss att bli starkare…stark men ändå mottaglig för både sorgliga dagar med tårar,men oxå lyckliga stunder…Men men men det är tufft det ni alla går igenom…du ska ha en medalj för din kärlek,tycker jag…samtidigt ser jag solen titta fram – för snart föds ditt lilla barnbarn…Underbart!!!
Krama din mamma…hon är en fin kvinna med ett stort ljus!
Stor kram till dig med…
Tack…du är ett ljus i mörkret.
Just nu jobbigt värre men vi tar en dag i sänder.
Många kramar till dig och de dina.