Hemma…

Nu är mamma hemma i sin lägenhet, sonden i näsan sitter kvar för att hon måste gå upp i vikt, dom måste först se att mamma börjar äta ordentilgt innan den kan tas bort. Jag pratade med henne nu i kväll och hon lät så glad…tänk att hon äntligen kommit hem. Vi kunde väl aldrig ana detta för 2 månader sedan då det var som värst och vi nästan trodde att vi skulle mista henne. Det har varit en jobbig resa och vi har alla kämpat på men nu ska det bli skönt att åter få blicka framåt. Än finns kämparglöden kvar. Jag är så glad att det funnits/finns underbara människor därute som stöttat med ord och tankar. Ni ska veta att det värmde. Nu väntar sängen… Sov Gott…natti…natti…natti

Kramar till alla som behöver och var rädda om varandra.