Jobbigt…

Mamma har strålats klart nu…( får vi verkligen hoppas)… Hon blir bara sämre, har gått ner 5 kilo och orkar knappt lämna sängen. Hon hatar sonden i näsan. Hon orkar inte prata och i går när lillebrorsan skulle komma så ville hon inte ens ha besök. Han ringde lite senare och då grät hon bara så han åkte upp till henne ändå. Jag avskyr att bo så långt bort från henne, vill bara krama henne ( försiktigt ) nu. Jag pratade nyss med sköterskan ( läkaren är sjuk och ska ringa mig på måndag )och det pratas ev. om att sätta ner en sond i magen så att hon slipper den i näsan. Fortfarande två näringspåsar varje dag. Hon måste även försöka ta hälften av alla sina mediciner krossade via munnen då sonden inte klarar allt då den är så tunn. Hon får nu Morfininjektioner för all smärta. Hon är en kämpe säger dom och det är väl då tur att hon är så envis …för annars hade hon inte klarat av allt så som hon ändå gjort. Hon måste verkligen fortsätta kämpa och vi med henne…men det är så jobbigt att inte veta vad som väntar.  Jag gråter mycket, har ont i bröstet och hoppar till varje gång den förb…telfonen ringer men vi måste ändå försöka ta en dag i sänder och hålla våra tummar att allt ska gå bra.

Vi älskar dig mamma…kämpa på

Kramizar