Nu är mamma hemma i sin lägenhet, sonden i näsan sitter kvar för att hon måste gå upp i vikt, dom måste först se att mamma börjar äta ordentilgt innan den kan tas bort. Jag pratade med henne nu i kväll och hon lät så glad…tänk att hon äntligen kommit hem. Vi kunde väl aldrig ana detta för 2 månader sedan då det var som värst och vi nästan trodde att vi skulle mista henne. Det har varit en jobbig resa och vi har alla kämpat på men nu ska det bli skönt att åter få blicka framåt. Än finns kämparglöden kvar. Jag är så glad att det funnits/finns underbara människor därute som stöttat med ord och tankar. Ni ska veta att det värmde. Nu väntar sängen… Sov Gott…natti…natti…natti
Kramar till alla som behöver och var rädda om varandra.
Beskedet från läkarna var bra…Mamma ska få åka HEM på fredag ( i morgon ). Sååå vi har längtat efter denna dag. Hon verkar redan må bättre, sonden i näsan ska dom ta bort men pick linen i armen där hon får medicin och man kan ta prover ifrån ska sitta kvar ett tag till. Hon kommer även att få hemsjukvård, och bara det känns betryggande, för riktigt ok är hon ju inte. Kortare promenader i sjukhuskorridoren och liten promenad med väninnan utanför sjukhuset är allt hon gjort på över två månader. Hon kommer att få ta det väldigt lugnt och fortsätta att få kämpa på med maten samt dricka flera näringsdrycker per dag. ( ser faktiskt ut som ett helt sjukhus/apotek hemma i hennes lägenhet )Det känns så bra för oss alla…nu håller vi tummarna för vidare tillfriskning . Puss på dig mamma…Bra Kämpat…
Alla som behöver får Bamsekramar…Må så gott och Ta hand om varandra ( från en jätteglad dotter)
I dag ( om några timmar ) ska mamma till det ”stora” sjukhuset och få svar på om ”allt” fortfarande är under kontroll och att det inte kommit något mera ”skit”. Vi håller våra tummar och bara hoppas….hoppas…hoppas att det är ett positivt möte. Mamma ska ringa i eftermiddag så att vi får veta vad som sagts. Man blir ju lite nervös och då man inte mår riktigt ok i kroppen så är man extra känslig. I går var det en riktig gråtar dag, kunde inte prata med någon för tårarna kom hela tiden. tror att det här med mamma, pengar och arbetslöshet börjar ta knäcken på en…men jag kommer igen hur jävla svårt det än känns i dag. Här ska kämpas och vem om inte en själv …är den bästa medicinen. Jag ska ge mig fa…på att jag snart får ett jobb och det bästa …..mamma ska bli Frisk….
Ja…vissa dagar är tunga….och då känns det extra bra att gråta ( är en känslomänniska )
Många kramar till alla som behöver o ta hand om varandra
Ja nu har bonusdottern åkt hem till Stockholm efter att ha varit 9 dagar hos oss ( fick tom ledigt 2 dagar innan hennes sportlov) Hon kom till ett vintervitt Skåne och åker härifrån då det är barmark, men åker hem till ett vintervitt Stockholm så hon får se snö även där sista dagarna på sportlovet. Ja nu är det tomt då lillkillen inte kommer förrän på söndag och då ska det pluggas till dom första nationella proven som ska hållas i nästa vecka.
Pratar med mamma varje dag, det lutar åt hemgång om några veckor. Hon ska tydligen bli av med sin pick line där hon får både dropp o medicin. Sonden i näsan däremot kommer antagligen att få åka hem med henne och hon kommer att få hemsjukvård. Magen har börjat krångla efter all morfin som hon fått och det vet väl varje människa att om man inte sköter ”maggen” så blir både humör o allt annat lidande. Vi håller tummarna att det kommer att ordna sig snart. Hon låter väldigt trött när man pratar med henne , men har i alla fall inte gått ner mer i vikt så det känns bra. Hon har nu legat på sjukhus i sammanlagt säkert 2 1/2 månad så självklart längtar hon hem till sin lägenhet. Håller tummarna så hårt att det inte ska ha blivit någon förändring då hon ska till professorena nästa vecka. Vi älskar dig mamma och du har kämpat så hårrt för att komma tillbaka. Många på bloggen har stöttat oss helhjärtat så dom ska ha en stor stjärna ( en Extra stor till min vän Lena)
ps. Nu är det bara c:a 12-13veckor tills jag blir farmor d.s
Många kramizar till alla som behöver.
Nu är sportlovet slut i Skåne…Men för en gång skull så hade vi SNÖ…så pass mycket att det även blev en stor snögubbe. Nu i dag så är snögubben och nästan all snö Borta…det är barmark. Min lillkille Älskar snön och var överlycklig att både få åka skridskor och pulka. I Stockholm så lyste snön med sin frånvaro, men nu har det kommit och det är ju kul då det är sportlov där nu. Mamma kommer inte hem från sjukhuset än på ett tag. Det går upp och ner och ibland så blir hon väldigt deppig ( inte så konstigt !)och då tappar hon sugen. man måste peppa henne då så att det vänder till det bättre. Nästa vecka ska hon tillbaka till andra sjukhuset för att göra en koll till på halsen så inget har förändrats. Vi håller våra tummar som vanligt. Känner mig själv inte riktigt i form efter en envis influensa samt att det är jobbigt att gå hemma och vara arbetslös då man är van att arbeta. Ekonomin blir väldigt lidande då man har en 25% sjukersättning och en liten del från A-kassan så just nu känns allt lite svart…men Jag säger som mamma alltid sagt…Jag kommer igen…Då vi varit med om så mycket så ska inte detta knäcka mig heller. Finns så många som jag tänker på som har det jobbigt så nu ska jag försöka vara stark och blicka framåt.
Många kramizar till alla som behöver o Ta hand om er så gott det går.
Ja, det är inte nog med mammas jä…sjukdom , vi har ju även hjärtproblem i släkten. I söndags så åkte pappa ambulans till sjukhuset för att han hade bröstsmärtor. Som tur är så verkar det inte som en hjärtinfarkt utan ”bara” en förvärring av kärlkrampen. Han skulle åkt hem i dag men då han ringde nyss så skulle det göras ett utraljud på hjärtat i morgon ( proverna visar inte helt bra värden ). Han verkar i alla fall pigg och har fått en jättebra läkare som verkligen bryr sig. Skönt då man får tag på en sådan läkare. Vi håller tummarna….det är vi ju vana vid…vid det här laget.
Min influensa…ja den håller i sig…men det är en världslig sak.
Många kramar till alla som behöver
februari 17th,2009
Uncategorized |
1 Comment
Många kramar till alla som behöver
Ja…man var kanske inte en ”stålmorsa” ändå. Den lilla influensan verkar även ha drabbat mig. Kanske inte så konstigt med så många sjuka runt omkring mig, men vadå…Det är ju bara en influensa. Snuvan vill liksom bara inte stanna kvar och det blir drippen dropp…samt halsen kliar och känns som sandpapper och då rinner ögonen också…Skita snygg känner jag mig…INTE… ( alltid i min mans ögon…tur är väl det) Jag lyckades i morse i alla fall skotta ut bilen, det har snöat här nere regält i natt och nu är det mera på väg…men ack så slaskigt..för en tur till Arbetsförmedlingen. Nya handlingsplaner men inga Jobb…! Nya tag och leta vidare på egen hand…men det är inte så himla lätt då man inte är 20 längre. Pratade med mamma nyligen och hon hade varit hemma med arbetsterapeuten för att se vad som skulle kunna göra mammas hemgång lättare. Det är väl inte riktigt tal om detta ännu men på god väg. Hon tyckte jag hade gjort så fint där hemma ( bodde ju där när jag var i Stockholm). Hade ju bara satt upp nya gardiner, städat undan lite samt köpt nya blommar till köksfönstret och några fina ljuslyktor men hon blev Superglad.
Man blir nog lite nojig när man har cancer i sin närhet, jag har en tid haft en liten knöl( inte större än en liten ärta) på vänstra halsmandeln. Självklart så blir man orolig trots att man vet att det inte ska vara ärftligt…men om två veckor ska jag till läkaren bara för att kolla så att man själv kanske blir lugnare. Nu ska jag sätta mig i soffan och slappa. I måndags var jag till biblioteket och lånade två böcker skrivna av Nicci French…Var är min dotter ? samt…och så log han… Jättebra båda två, läste ut den sista i går kväll. och så log han…är en thriller om en kille som visar sig vara psykopat, så läskigt spännande att det inte gick att sluta läsa. Måste låna flera nu när bokmalen i mig har vaknat igen ( precis läst ut Liza Marklunds Nobelfesten…ska köpa fortsättningen snart)
Jag skickar en massa kramar till alla som behöver…
Hurra…mamma har gått upp 1 kilo i vikt, i dag hade hon ätit en liten bit av en smörgås och fått i sig lite välling. Fantastiskt tycker vi… då hon får i sig lite mat. Mornarna är jobbigast då värken är som värst , men sedan går det långsamt fråmåt och hon blir lite piggare under dagen. Känns så bra att äntligen kunna prata ”normalt” med henne och att hon verkar mycket gladare. Tänk vad ett positivt besked kan göra … Vi har fått hopp igen. Jag har nog blivit immun mot alla ”vanliga” sjukdomar då det både nystes och hostades rakt ut i T-banan i när jag var i Stockholm ( jag kom på mig själv att sitta och hålla andan så att inte mamma skulle få bacillerna)Min man fick influensan när jag var i Stockholm och fortfarande i dag så är det inte bra. Lillkillen började i veckan…genomförkyld samt lite feber…får se vad det utvecklar sig till. Jag själv då…Lite snurrig i huvudet( kanske hör till då det varit väldigt mycket nu) Ekonomin har också fått sig en törn med resor hit och dit men det är smällar man får ta, vi brukar klara det mesta bara vi ger oss Fa…n på det. Så lätt ger vi inte upp…
Många kramizar till alla som behöver…
