Ja…nu har jag varit i Stockholm igen hos mamma. Flög upp i måndags men bilade hem då min man kom upp i torsdags kväll. Största sonen och hans flickvän med magen i vädret ( bara 7 1/2 vecka kvar tills man blir farmor )kom till mamma i fredags och vi åt lite påskmat tillsammans. Det var mysigt att få träffa dom också då det var ett bra tag sedan vi sågs. Mamma tycker nog att det är skönt att ha mig uppe hos sig då hon känner sig mycket tryggare då. Jag hjälpte henne med städning och lite vårröjning så hon blev jätte glad. När man är hos henne så verkar hon rätt så pigg men hon försöker och vill inte att någon ska tycka synd om henne. Fortfarande mycket smärtstillande och det gör henne lite glömsk och virrig ibland. Hon ser ut som en liten gumma då hon blivit lite kutryggad och fortfarande så går hon ner i vikt och ” blivit 10″ år äldre. Inte så konstigt kanske då man legat på sjukhus i över två månader, men mamma har alltid varit rakryggad och sträckt på sig så det känns konstigt att se hur hon förändrats så snabbt. Hon kan inte gå ut själv för då kan det hända att hon ramlar då hon får sån yrsel. Vi tog små promenader i vårsolen och hon tyckte det var skönt att få röra sig lite då hon inte kommer ut så mycket.
Vi tar en dag i sänder och i dagarna så kommer nya uppgifter från patologen. Kanske blir en ny tripp till Stockholm snart…
Må så gott och kramar till alla som behöver.
Inte nog med att man är orolig för mamma man måste ju se till sin egen hälsa ibland också. I dag ska jag bli riktigt undersökt för hjärtat. Jag är inte hjärtlös…ha…ha…ha. Nä skämt å sido…jag ska göra lite olika tester…cykling igen…men nu ska dom spruta kontrastvätska i armen också för att se om hjärtat orkar pumpa på som det ska. Min lillkille frågade mig om jag var nervös…näe..det känns bara lite jobbigt att sitta med bar överkropp och visa allt man har. Jag har mått bra och vi är ju vana vid det här laget att ta en dag i sänder. Det kommer att ta ett antal timmar och jag som inte får dricka kaffe…..
Pratar med mamma varje dag, hon mår ibland ”jätte”bra och ibland mindre bra. Hon kämpar på och har också lärt sig att försöka ta en dag i sänder. Var tredje dag kommer dom och byter hennes morfinplåster. Vi har inte fått reda på något mer av läkarna utan tar det som om det var det vi befarade. I bland när det är kämpigt med både det ena och det andra så brukar jag när pappa frågar hur det är…Alltid säga …DET ORDNAR SIG …pappa säger då att det säger jag alltid. Men jag har ju rätt…Allt ordnar sig på något sätt…sen kanske det inte alltid är till det bästa men…men.. Men vi har kämpat och fortsätter att kämpa och kanske har vi blivit Starkare på kuppen.
Love you mum…
Kramar till alla som behöver.
ps. jag undrar varför en del människor måste klanka ner på andra om det inte passar dom i smaken….. d.s
Hemkommen igen från Stockholm. Det var härligt att få krama om mamma. Egentligen skulle hon inte få komma hem då hon troligtvis hade fått en liten liten hjärnblödning, men då läkarna visste att jag skulle komma så fick hon åka hem på egen risk. Tycker ändå att mamma varit rätt så pigg om man nu tänker på omständigheterna ( hon vill inte visa hur dåligt hon egentligen mår) I lördags så klippte jag mamma och sminkade henne( hon blev så fin ) lite innan vi alla gick och åt på Kinarestaurang. Det var verkligen trevligt och jag vet att hon uppskattade detta. Vi tror att mamma vet om att det kanske inte finns så lång tid kvar men hon håller fortfarande masken trots att vi kan läsa mellan raderna. Hon har fått larm inkopplat och dom kommer från hemsjukvården var tredje dag för att byta morfinplåster. Hon har ett dubbelt så starkt plåster samt en massa morfintabletter varje dag så visst hör och ser man att hon är påverkad. Hon kräktes i går innan vi skulle åka hem och jag tror aldrig att hon kramat vare sig mig eller David ( lillkillen)så hårt eller länge, hon sa även att hon inte skulle gråta nu utan senare. ( inte likt min mamma). Min största son( 1:a barnbarnet…speciell kontakt med sin mormor) skulle egentligen varit med i lördags men det gick tyvärr inte så när han pratade med sin mormor så sa han att han och flickvännen skulle hälsa på henne när bebisen var född ( i början på juni). Mamma svarade att det var alldeles försent så nu ska dom komma i april. Jag har ett silver smycke som det det står Hope på…mamma tittade på det och sa att allt hopp är ute. Visst vet hon …
Jag pratade med mamma för en liten stund sedan….hon har kräkts många gånger i dag och haft en orolig natt( hon skojade och sa att det var nog för att vi åkt hem). Mamma och jag har alltid haft en bra relation trots småbråk, tjafs och annat så har vi alltid varit raka mot varandra och rett ut problemen så fort som möjligt då ingen av oss är långsinta.. Jag VET att mamma skulle vilja ha mig nära sig nu… Hon är orolig trots att hon tyvärr inte vill säga det högt i daxläget. Det var jobbigt att åka ifrån henne och veta att man ska vara nästan 70 mil därifrån. Min lillebror som bor nära åker bort en vecka och det sa jag till mamma så hon kan inte bara ringa honom om det blir värre. Trots hjälp från goa vänner/grannar och sjukhuset så kanske hon inte kan vara hemma så mycket längre. Jag förstår så väl att hon inte vill ligga på sjukhuset utan att det känns bättre i hemmets lugna vrå…men vi får ta en dag i sänder…
Tror att det finns en speciell telepati mellan mamma och mig….Då hon inte sovit bra och haft en orolig natt så har jag också haft det ( hänt tre gånger nu).Mamma kan skoja mitt i allt…. och sa att hon inte skulle spöka för mig men hon skulle vara min ÄNGEL….
Det känns så jävla orättvist…men Vem har sagt att Livet är rättvist…
Jag Älskar dig mamma och håller tummarna att vi ska kramas snart igen
Många kramar till alla som behöver…
Mamma älskar elefanter och har en himla massa i olika former, storlekar och färger. Därför så får hon här en Rosa elefantkram av mig…Om ett antal timmar så får hon en riktig också av både mig och lillkillen.
Må så gott och förstås…Kramar till er också
Jag skrev en liten dikt till min mamma:
Tårar som faller men inte jag med dom
Var stark säger en röst och vänd inte om
Jag blir starkare för varje dag som går
Därför så kan jag fälla min tår
Tårar som faller men inte jag med dom
Vi vet inte mycket mer än förut. Vi tror att mamma är inne i en förnekelsefas eller så tror hon att vi inte vet. Min lillkille och jag flyger till Stockholm i morgon och stannar några dagar så att han får träffa mormor…var nämligen ett bra tag sedan. När man pratar med mamma så låter hon pigg men har så mycket smärtstillande så hon är nog inte riktigt medveten om det hela. Alla vi syskon med respektive och ungar ( min stackar man får vara hemma och sköta hus o katter)ska träffas och äta på kinarestaurang på lördag och det verkar mamma se fram emot. Hon sa till mig alldeles nyss att det ska bli roligt med ”festen”. Det läkarna verkar vara mest rädd för är att inte hjärtat ska orka hur mycket som helst….men vi håller tummarna. Vi ger inte upp…tillsammans är vi starka.
Kommer inte skriva på ett tag då jag är i Stockholm.
Kärlek och många kramar till alla som behöver
Negativt svar från läkarna…det dom såg på röntgen var en tumör. När vi äntligen trodde att vi skulle få andas ut så blev det ännu en cancer diagnos…nu i magen. Har inte pratat med mamma själv i dag då dom kommer att flytta henne till det sjukhus som hon legat på i 2 1/2 månad. Vet inte om hon fattat det själv då dom bara pumpar i henne smärtstillande. Tyvärr så finns det ingenting att göra, varken operation eller annat kan göras då hon inte skulle klara av att sövas på grund av hjärtat. Nu är det bara väntan som gäller …. Jag kommer att åka till Stockholm så fort som möjligt. Jag hoppas verkligen hon får chans att se sitt barnbarnsbarn som kommer att födas i början av juni. Nu är det nya krafter som tas och tummar som hålls. Jag ska försöka vara så stark som möjligt för min lill killes skull men det är jävligt svårt ska ni veta… tårarna trillar nerför kinderna och man är helt jävla maktlös …Jag är så Förbannat ledsen att jag bara vill skrika ut …DÖ Cancer Jävel DÖ…
Många varma kramar till alla som behöver en eller två….
Ja det blev verkligen kaotiskt när mina bröder var på akuten hos mamma. Sänkan uppe i 126 och syresättningen alldeles för låg och då hon hade så svåra buksmärtor så blev det akut sängrullning i korridorerna till magnetröntgen. Läkarna trodde nämligen att stora kroppspulsådern hade brustit och att buken var blodfylld. Nu var det tur i oturen att det inte var så men däremot så syntes något på bukspottskörteln. Mamma blev inlagd och har dropp då hon varken får äta eller dricka ifall tillståndet skulle försämras och en akutoperation måste göras. Hon har syrgas och apparaten piper hela tiden då syresättningen går upp och ner. Mina bröder var hos henne från kl 11.30, dom åkte hem till sina familjer först vid 19.30 tiden då dom visste att läget var under kontroll och hon var satt under läkarvård. Mamma ringde mig därefter och konstigt nog så lät hon ändå rätt pigg, men då hade hon fått en hel del morfin direkt i venen så hon visste nog inte riktigt hur hon egentligen mådde. I morgon ska min storebror ringa till sjukhuset då en läkare ska titta på plåtarna från röntgen och förhoppningsvis ge oss ett svar på vad det kan vara. Vi håller tummarna så hårt att dom snart går av. Visst blir man stark …men när ska allt tråkigt ta slut…Mina bröder sa att det var rätt läskigt när läkarna tog sängen och sprang genom korridorena och inte visste om dom skulle behöva ringa mig och ge mig ett dåligt besked…stora kroppspulsådern…då finns det ingen återvändo. Vi tar inte ut något i förskott…det har vi ändå lärt oss på den långa resan. Vänta och se…börjar bli en van mening nu.
Jag har en sjuhelv……huvudvärk då värsta spänningen nu har släppt så det är bara att krypa till kojs och tänka positivt så kroppen kan slappna av. Natti…natti…natti
Sov Gott och många goa kramar till alla som behöver.
Har inte hört något från mina bröder som åkte direkt till sjukhuset. Mobilerna är avstängda, men det ska dom ju vara på ett sjukhus ( i alla fall på vissa avd.) Det är så jobbigt att inget veta…jag tror att det lutar åt hjärthållet. Mamma har inte varit still en sekund sedan hon kom från sjukhuset…nästan som om hon varit speedad. Allt ska göras på en gång…men hallo…stopp du har legat på sjukhus i 2 1/2 månad så ta det lugnt. Mamma brukar aldrig ringa till någon av oss barn och tala om att hon mår dåligt, så jag blev ju lite förvånad då hon ringde kl 07.30 i morse och talade om hur hon mådde. Sjuksystern talade även om att jag skulle hälsa till min lillebror att mamma ville att han skulle komma till sjukhuset. Vet mamma något som vi inte vet eller !…Positiva tankar…..positiva tankar…jag vet men just i detta ögonblick så känns det rent ut sagt förjä…Men som det sägs…av allt negativt man är med om så gör det att man blir starkare…men när får man börja vara glad då ?
Många kramar till alla som behöver
Läkaren från sjukhuset där mamma varit inlagd och en syster var upp till mamma. Läkaren ringde mig alldeles nyss och sa att dom skickat in mamma till Södersjukhuset med ambulans. Dom vågade inte riktigt säga vad det kunde vara så dom tog det säkra före det osäkra och skickade henne vidare till sjukhuset. Svåra buksmärrtor och ryggsmärtor samt att hon hade kräkts mycket ( sa hon inte till mig ). Ringt mina bröder och talat om hur det ligger till. Nu ska jag ringa akuten för att höra vad dom säger och om mamma blir inlagd. Vi som äntligen hade börjat slappna av…Nä…nu ska vi inte ta ut något i förskott. Tänka Positivt…Det ska vi göra…
Många kramar från en nu mera van tumhållare
Just när man tror att allt är bra så kommer nästa smäll. Mamma har låtit så glad och pigg för att äntligen få vara hemma så hon har nästan fått överskottsenergi. I morse ringde hon och grät…hon hade knappt sovit i natt på grund av värk…i korsryggen, hon kan knappt ligga ner så ont har hon. ( jag har sovit väldigt oroligt i natt och vaknat många gånger…Telepati !) Hon väntar nu på att hemsjukvården ska komma till henne. Jag pratade med mamma för tio minuter sedan och då hade hon så ont så hon inte ens kunde prata. Blev vi för glada över att hon fick komma hem eller ? Eller är det så att efter regn kommer solsken…bara att vi tog ut det lite i förskott…Nu blir det till att hålla tummarna igen.
Många kramar till alla som behöver…jag har många över
