Long time ago….

Väldigt länge sedan jag skrivit, men det har varit en jobbig sommar och höst. Mamma fyllde 76 år för några veckor sedan men ser ut som en liten krokig gumma. Hon har kämpat och vi med henne. Nu är hon hemma och kan faktiskt sköta en hel del själv även om hon har hjälp. Mycket morfin fortfarande gör så att hon ibland inte vet riktigt vad hon säger eller gör. Lite virrigt är det men hon är vår mamma och vi älskar henne precis som hon är. Jag ska försöka uppdatera lite oftare.
Må så gott och massor av Kramizar till alla som behöver.

Comments (6)

Vedenbrantnovember 19th, 2009 at 10:14 e m

Visst är ett som en egen oas att få skriva av sig i sin blogg?
Men jag undrar hur du nu uttrycker dig,när du inte är här inne så ofta…när jag hade uppehåll,så målade jag under en mkt lång period…jag målar nu med,men har lust igen att blogga lite…

Kramar till dig…hoppas du läser detta snart…Goda tankar till dig,lilla mamman och familjen…

lena56november 20th, 2009 at 4:13 e m

Tack!
Trots allt ellände och ha mamma över 60 mil ifrån mig så har jag börjat på en barnbok, ska börja göra smycken och har även tänkt ta upp målandet igen. Du är verkligen en ledstjärna i mörkret…
Ta hand om dig o de dina ( mitt lilla barnbarn Klara är så go o söt )
Massor av Kramizar till alla som behöver

Vedenbrantnovember 22nd, 2009 at 1:08 f m

Vad fint du skriver…jag tycker du ser ett starkt ljus mitt i allt tufft kämpande…verkligen…och vad underbart att du skapar,det gör mig glad…

Många kramar till dig såklart

Vedenbrantdecember 2nd, 2009 at 5:50 e m

Tänker på dig…vad är det för barnbok du skriver på,låter ju jättekul!!! Bor det en författare inom dig?

Kramar till dig :-)

Vedenbrantfebruari 21st, 2010 at 11:07 f m

Nu börjar jag undra vart du blivit av faktiskt…hoppas allt är ok…kramar från mig

lena56februari 21st, 2010 at 2:38 e m

Hej på dig!
jag var inne på din blogg häromdagen, vilken vacker bild på dig. jag har tyvärr inte skrivit på länge då jag inte riktigt haft den lusten. Mamma mår någorlunda men vi tar fortfarande en dag i sänder. Jag får ta mig i kragen…. Arbetslösheten börjar gå mig lite på nerverna nu men jag gör så gott jag kan. Ska skärpa mig och hitta tillbaks till bloggen….
Massor av kramar till dig o de dina.

Leave a comment

Your comment