Klara heter hon och är 8 månader, kan inte träffa henne så ofta då vi bor 57 mil från varandra. Hon är så glad och go så man bara vill äta upp henne. Nu har hon slutat vinka och börjat dansa….blir nog en liten Let´s Dansare av henne. Får vänta tills hon fyller 1 år innan vi ses men då blir det dessto roligare.
Må så gott alla därute och Kram till er alla.
Lena
Väldigt länge sedan jag skrivit, men det har varit en jobbig sommar och höst. Mamma fyllde 76 år för några veckor sedan men ser ut som en liten krokig gumma. Hon har kämpat och vi med henne. Nu är hon hemma och kan faktiskt sköta en hel del själv även om hon har hjälp. Mycket morfin fortfarande gör så att hon ibland inte vet riktigt vad hon säger eller gör. Lite virrigt är det men hon är vår mamma och vi älskar henne precis som hon är. Jag ska försöka uppdatera lite oftare.
Må så gott och massor av Kramizar till alla som behöver.
Har inte orkat skrivit på ett bra tag då det varit en jobbig tid. Mamma har åkt in och ut på sjukhus och jag har även varit hos henne i Stockholm 1 vecka. Det har verkligen gått upp och ner men i dag så hade mamma bett sjuksköterskan att ringa till mig för att tala om att hon inte orkar svara i telefon om vi barn skulle ringa. Sjuksköterskan sa att mamma inte orkat ta sin medicin ( 11 tabletter på morgonen )och inte velat dricka ( har aldrig hänt förut),hon vill bara sova. Undrar om mamma gett upp nu…Hon har verkligen varit tapper och kämpat på hur jävligt det än varit men nu verkat kroppen inte vilja mer… Varje gång det varit som jobbigast så har vi trott det värsta men mamma har kommit igen…men nu vet vi inte längre vad vi ska tro… Hon är en kämpe…men frågan är bara hur länge hon ska ORKA… Love you mum…
Kramar till alla som behöver
Ja det gick fort…mamma skickades hem i går. Sjukhussäng har hon nu hemma men larmet är inte inkopplat…all medicinering och omläggning av sår sköts av systrarna från sjukhuset och dom ska komma minst 3 ggr /dag och hemtjänsten 4 ggr, mamma vill inte ha mer säger hon. Hon har själv jobbat inom vården och alltid hjälp andra och har väldigt svårt att ta emot hjälp. Vet faktiskt inte hur detta ska sluta… mamma är så pass dålig och på sjukhuset kunde hon bara ringa på klockan så fick hon mer smärtstillande…hur ska det gå nu. Hon ska ju få hjälp med att duscha 2 ggr/veckan men hyresvärden har inte tagit bort badkar mm. detta skulle varit klart innan dom skickade hem henne sa läkaren till mig i förra veckan. Svenska sjukvården har blivit Skrämmande…är patienterna inte värda något…skickas dom hem till ovissheten för att det är sommar och dåligt med personal….Kanske…kanske inte…
Kramar till alla som behöver
Äntligen…den 13 juni så kom lilla barnbarnet Klara till världen. Akut kjesarsnitt blev det. Fick träffa henne i midsomras då vi var till karlstad. Sååå söt hon är och liten. Skönt att det gick bra och att hon är frisk.
Mamma blev jätterörd att ha blivit gammelmormor. Hon ligger fortfarande kvar på sjukhuset och det går både upp och ner…men tyvärr så går det oftast neråt. Hon är fruktansvärrt dålig nu, legat länge med syrgas och har nu även fått kateter. Mina bröder är hos henne rätt mycket nu och jag får rapport av dom ( sjukhuset hör man aldrig av…)Jag ringer minst 1 gång varje dag och har man tur så kan man kanske prata några minuter med henne några gånger i veckan, resten sover hon eller orkar inte ens lyfta luren. I dag ringde läkaren till min bror och ptatade om ev. hemgång för mamma….dom tycker att läget är stabilt….Men Hallo vem har dom varit hos. Mamma är rent ut sagt SKITDÅLIG. Både vi och tom läkaren trodde att vi skulle mista henne förra veckan. Nu ska dom ha läkarkonferens om henne och det är mycket som måste klaffa med kommunen mm. Mina bröder ska vara med på mötet då det blir …Dom har en hel del synpunkter. Vi tycker det är förjävligt att mamma ev. ska skickas hem…hon skickas hem till döden. !
Kramar till alla som behöver och tänker på oss i denna stund
Mamma är mycket sämre, vi var till Stockholm i helgen för att hälsa på henne, det var en chock att se henne i detta tillstånd. Syrgas i näsan då syresättningen har sjunkit, mager och blek. Jag fick i alla falla pussa på henne och lämna en rosa blomma på Mors Dag. Lillkillen blev tårögd av att se sin mormor men ändå glad av att vara där. Hon är så virrig av all morfin. Nu är det extra stark styrka i plåstret på ryggen sam t tabletter och sprutor. Hon har även fått en vågmadrass som ska göra smärtorna i ryggen lite mindre. Liggsår…trodde jag inte man kunde få i dessa dagar då sjukhusen är så noga…Mamma har fått stora sår i baken och det var inte roligt att se. Hjärtat har tagit så mycket stryk av allt så frågan är hur länge hon ska orka kämpa på. Häromdagen så sa mamma till mig att jag skulle be till en högre makt att hon skulle få sluta på denna jord. Mamma som aldrig brukar ge upp…jag förstår henne . En sak om man vet att man ska bli bättre… mamma kommer aldrig att bli bättre… smärrtstillande är det som gäller…är det ett liv så vet jag inte…Det som är jobbigast är att vissa dagar så får man hopp för då låter hon så pigg för att nästa dag inte ens kunna prata. Vi håller våra tummar …jag hatar att se min mamma lida …och tro mig det gör hon verkligen nu. Jag Älskar dig Mamma.
Många kramar till alla som behöver
Mamma har mått väldigt dåligt en tid nu med svåra smärtor i ryggen, kommer inte upp ur sängen. I dag beslutade läkaren att lägga in henne för vidare utredning …IGEN…Jag pratade med mamma i morse men det gick inte så bra då hon hade så ont och grät. Känner mig så jävla Maktlös att inte kunna göra någonting. Hur mycket smärtstillande kan en människa klara. Hon har så mycket Morfin i kroppen så jag vet inte vad….Vi har sagt till mamma att hon måste ta en sjukhustelefon så att vi får tag på henne så jag hoppas verkligen att mamma ringer i kväll så jag får prata med henne. Vi håller dom jäkla tummarna …men till vilken nytta?
Många varma kramar till alla som behöver.
Jobbigt att mamma ska må som hon gör….det jobbigaste är nog att hon ena dagen låter så pigg och glad och så kan nästa vara ett sånt nederlag där hon har så ont och inte knappt kan prata. I dag är det en SÅN dag…hon kom knappt upp ur sängen och hela kroppen kändes konstig. I dag så var hon till ögonläkaren, men som tur var så följde en granne med henne och tur var väl det då det tog sin tid och hon mådde pyton. Hon har även fått väldigt ont i munnen igen och blåsor har kommit tillbaka. Hon äter penicillin för sin onda tå då det visade sig vara en stor inflammation. Hon ska äta en dunderkur på 3 veckor. Jag vill bara att mamma ska få orken tillbaka och må så gott det nu bara går. Man känner sig så maktlös.
Mitt i allt så finns lyckan… snart ska barnbarnet komma…ev. så blir det kjesarsnitt redan om tre veckor då den lilla inte har vänt sig, men det ska nog gå bra. Jag längtar så efter det lilla underverket. Hoppas verkligen vi kan åka till Värmland i sommar för att se den lilla.
Nu ska jag hålla tummarna…
Många kramar till alla som behöver.
Min mamma är….
Nu är det så jobbigt…ingen vet något eller kan ge oss eller mamma ett riktigt svar. Mammas fötter har svullnat upp och ingen kan säga varför… Hon har så ont i ryggen och får nu extra långtidsverkande morfin. Skellettet har tydligen förändringar och i går togs prover på lever och lungor. Har det gått så långt att ”skiten” hamnat ÖVERALLT!!! Mycket medicin har hon i vanliga fall med sprutor och tabletter och då hon har så mycket morfin i kroppen så blir det lite rörigt även för mamma att hålla reda på allt. Hon har alltid varit supernoga med att sköta sin medicinering och klarat detta galant, men nu får man ibland påminna henne när hon har som ondast att inte glömma sitt insulin. Tyvärr så blir ju allting i kroppen lidande med så mycket smärtlindring. Vi tar en dag i sänder…
Många varam kramar till alla som behöver.
Har inte skrivit på ett tag då allt är lite upp och ner. Ena dagen så är mamma rätt så pigg, nästa dag så är hon mycket sämre. Vi har ju lärt oss att ta en dag i sänder och det gör vi verkligen…Hennes ryggvärk i korsryggen oroar mig lite då hon ibland inte ens kommer upp från sängen pga smärtan. Läkarna säger bara…TA MER MORFIN !!! Hon är så fullproppad med smärtstillande att hon blivit virrig. Jag vill helst inte att hon ska gå ut själv då hon även har yrsel…men som jag sagt förut så är vår mamma envis. Har hon gett sig faan på att göra något så gör hon det. Vi kan ju inte heller säga vad hon får eller inte får utan hon måste känna efter själv vad hon klarar och orkar. Nu har hon gett sig den på att följa med på en busstur i maj med flera väninnor. Kör hårt mamma…vi vet ju inte hur länge vi får ha henne så här pigg så självklart ska hon göra saker som hon känner att hon vill och orkar. Hon vill inte verka sjuk…inte heller att någon annan ska tycka synd om henne. Hon har klarat en svår motgång…vi hoppas…och håller tummarna….
Må så gott och massor av kramar till alla som behöver
